En vanlig – En märkvärdig

Vi har sen många år tillbaka en svart-vit bonnkatt. Den flyttade in i caféköket en sommar, och trots efterforskningar verkade den inte tillhöra någon. När det blev kallt prövade vi att låta den flytta in hos oss. Men den katt som bodde där då sa bestämt Nej. Så nu bor den svart-vita katten nere i stallet hos de andra djuren. På sommaren stortrivs den när alla barnen kommer och klappar den. Katten går aldrig från gården.

Uppe i huset hos familjen bor en riktig raskatt. Det är en Maine Coon. En stor ljusgrå katt. Rasen anses behaglig och vänlig. Men vår katt är allt annat än det. Inte jättetrevlig alltså. Men han förstår att utnyttja hushållet. Ser till att få så mycket mat han vill, och låter sig bli klappad precis så länge som han tycker är okej.

De två katterna är varandras raka motsatser.