Vi hämtade hem Märta till Lunån tidigt i januari 2017. Då var hon en liten liten griskulting. Vi hade besökt hennes mamma och pappa flera gånger, för att se på deras storlek och förvissa oss om att föräldrarna är trevliga. Vi gillade dem, och tog oss därför an avkomman Märta.

Precis som Märtas föregångare – Heidi – fick Märta börja med att bo inne i bostadshuset. Hon var ju under flera månader  just ”mini” och skuttade med lätthet upp för trappen till vår säng när det var läggdags.

Sen fick hon bo i köket ett tag i hundkorg. Och när hon till slut blev för stor för köket, så fick hon flytta ner till stallet och de andra djuren. Men vi tycker fortfarande att hon är rätt så ”mini”.

I vilket fall som helst så är hon bedårande trevlig. Ytterst mild till sättet – snäll och vänlig.

När man ser henne strosa runt bland äppelträden, eller skutta runt i galopp bland hönsen – ja då blir man lycklig. Hon ser ut att ha det så vansinnigt skönt.

Men hon kommer fortfarande in i huset och hälsar på. Hon minns att det är där hon bodde en gång. Och hon är så välkommen.