Olivia kom till oss som en pytteliten gris. Hon var med oss hela tiden, och hon sov mellan oss i sängen. En liten skär sötnos, som ”gick på lådan” när hon var riktigt liten, innan hon började gå ut för att bajsa och kissa. Inte en endaste gång har hon misslyckats. (Annat är det med hundar).

Efter sängen fick hon bo i köket ett tag i hundkorg. Och när hon blev äldre, så fick hon flytta ner till stallet och de andra djuren.

I vilket fall som helst så är hon bedårande trevlig. Ytterst mild till sättet – snäll och vänlig.

När man ser henne strosa runt bland äppelträden, eller skutta runt i galopp bland hönsen – ja då blir man lycklig. Hon ser ut att ha det så vansinnigt skönt.

Men hon kommer fortfarande in i huset och hälsar på. (Kanske sover hon över). Hon minns att det är här hon bodde en gång. Och hon är naturligtvis alltid lika välkommen.